”Val”år

Vi närmar oss som sagt lokalvalen, men ännu fattas dryga två månader. Trots detta har våldet mot kandidaterna i valet ökat med 68 procent, jämfört med hela valkampanjen fram till lokalvalen 2007. Då registrerades 65 fall av våld mot kandidater, medan det i år redan registrerats 109 fall. (El Espectador)

Men det är inte bara våldsnivåerna som är oroande. Valfusket är också utbrett. Igår skrev dagstidningen el Espectador om två uppmärksammade fall i staden Cali, där man upptäckt att listorna med namnunderskrifter till stöd för en viss persons kandidatur (något som krävs för att komma vidare i processen) innehöll namn på bland annat döda, fängelseinterner och icke existerande personer. Det gällde borgmästarkandidaterna Susana Correa och Rodrigo Guerrero, varav den förstnämnde hade registrerat 190 döda, 150 interner och 5000 personer som aldrig existerat. Guerreros lista innehöll 29 döda, 122 interner och 7000 personer som aldrig existerat.

Förutom att förundras över fräckheten, funderar jag hur värt det var att lägga till de där 190 respektive 29 döda personerna. Hade det inte varit smidigare att bara hitta på några väljare till?

Skandalpolitik, skandalretorik

Tillbaka i Colombia efter semestern. Blir påmind om att det är valår. (Lokalval den 30 oktober) Vårt kontor har fått nya grannar, en kampanjgrupp från ”Partido de la U”, regeringspartiet. Högerpartiet med de starka kopplingarna till paramilitären. Lite olustigt är det att ha dem så nära. Inte för att jag är oroad för att de ska bli utsatta för något slags attentat som drabbar även oss. Sånt händer inte så ofta i Bogotá, mer ute i regionerna. Men mer för att de är lite sådär allmänt creapy.

(Min kollega Maria har för övrigt skrivit om riskerna det medför att ställa upp till val här i Colombia, eller att rösta för den den delen. Läs här.)

Läser nyheterna. Och förvånas över att världen fortfarande verkar ta Colombias regering på allvar. Skandal efter skandal efter skandal som tar dem på bar gärning med fingrarna i den smutsiga syltburken. Politikers (på alla nivåer) kopplingar till paramilitären. Avlyssningsskandalen där det visade sig att DAS, Departamento Administrativo de Seguridad (Ung. Säkerhetspolisen) konsekvent och under lång tid olagligt hade avlyssnat vänsterpolitiker, fackföreningsaktiva, MR-försvarare och domare i Högsta Domstolen mfl. Falsos Positivos-skandalen, där militären under lång tid (och fortfarande!) mördat civila, klätt dem i gerillauniformer och presenterat dem som gerillasoldater dödade i strid, för att förbättra statistiken.

Nu senast, efter en artikel i Washington Post den 20 aug, har man ”upptäckt” att delar av det mycket stora militära biståndet som USA pumpat in i Colombia har gått till olaglig verksamhet, som till exempel ovan nämnda avlyssningsskandal.

Colombias ex-president Álvaro Uribe gör som han brukar, slår indignerat ut med händerna och förklarar att han inte hade en aaaaaning.

Han säger till den Colombianska dagstidningen el Tiempo att ”artikeln i WP manipulerar händelserna och förvränger verkligheten. Den förstör bilden av en regering som demonterade de paramilitära strukturerna i Colombia, och utlämnade dess främsta ledare till USA:”

Ibland undrar jag om han hör hur han låter. Kanske hade hans regering sällsynt dålig koll på sin säkerhetspolis, sin militär och sitt eget parti. Kanske lider han av vanföreställningar. Hur som helst så är det läskigt.