Känns rätt bra att berätta att den fet-stora demon slutade lugnt. Vänner som var med berättar att det var stort, peppande, hoppfullt och rätt härligt. Som min lettiska vän Justina uttryckte det: ”Colombians sure know how to march!”.
Etablerad media skriver att cirka 7000 demonstranter deltog. En kompis som är journalist på en alternativ tidning var där och fotade. Han säger att den verkliga siffran är 50 000-60 000, och att etablerad media aldrig erkänner demonstrantantal större än 10 000 pers.
Åkte precis taxi hem från min tangolektion, och kunde även konstatera att demonstanterna varit flitiga med grafitti-pennorna. Carrera septima, den stora gata där demonstrationståget gick, är fullständigt nerlusad med slagord.
Jag var orolig idag, tänkte att det kommer sluta med tårgas och sammandrabbningar mellan polis och demonstranter, som vanligt. Därför är jag så glad att en så massiv demonstration, där lärare, studenter, fackföreningsfolk och andra kunde uttrycka sin åsikt utan att det för den skull slutade med våldsamheter. Också glad över att så många slöt upp och solidariserade med ett lagförslag som syftar till privatiseringar av de statliga universiteten, och alltså sannolikt kommer göra det dyrare att studera, och därmed försämra möjligheterna till högre studier för många.
Önskar att jag hade haft tid att gå dit och se själv. Enligt uppgift var det en mäktig känsla.
Saker att fundera över 
Eller hur! Hade också velat vara där, precis utanför mitt hus, ju. Men jag satt instängd på kontoret.